Dagens ångest

Jag har funderat fram och tillbaka vad som är bäst. Bo i stan eller på landet. Visst, jätteskönt att vara mammaledig mitt i stan, att gå ut och fika när som helst, att ta en promenad med kompisar när som och att kompisar kan komma hem och hälsa på när de önskar utan att det blir en större grej. Men å andra sidan, får Oz bestämma kanske han faktiskt helst vill bo där det finns en stor gräsmatta utanför dörren, där han kan springa och lära sig cykla alldeles vid hemmet. Utan att det blir en för stor grej. Och så idag såg jag en liten tjej, kanske två år, som blev rastad av sin mamma. Hon blev verkligen rastad. Tjejen hade ett koppel runt sig och mamman stod och ryckte lite för att få fart på henne. Det fick mig verkligen att känna panik. Klaustrofobi. Å lilltjejens vägnar. Jag som trodde att det bara var landet som kunde ge den klaustrofobiska känslan. Nu förstår jag att stan förmodligen kan ge minst lika klaustrofobiska känslor.