För mycket info från en mäklare

Idag hittade vi ett anteckningsblock som en mäklare glömt hos oss. Ett privat sådant. Jag vill inte veta att min mäklare ska till NK och sen ringa gynekologen. Det är lite too much. Måste byta mäklare.

Bolibompa och lyckliga barn

Moderskapet har gjort mig fruktansvärt blödig. På ett helt nytt sätt dessutom. Jag klarar inte av att se barn som far illa, eller ens blir lite ledsna. Det bara går inte. En mamma i min föräldragrupp berättade att hon hade tittat på 2:a avenyn (heter den kanske?) och hastigt behövt byta kanal när en barnvagn åkte nerför en trappa, bara för att snabbt behöva byta tillbaka för att se att det gick bra. Sen hade hon mardrömmar hela natten. Till filmen "Into the wild" grät jag och kunde bara inte förstå hur han kunde sticka iväg - utan att bry sig om sina föräldrar! Det här har helt klart gjort att det är få saker jag kan se på teve nuförtiden. Och eftersom det finns rätt så många föräldrar ute i världen förstår jag inte att det ändå kan finnas så mycket sånt på teve. Eller så är det vi nyblivna föräldrar som är den egentliga målgruppen till barnprogram. Åtminstone där är alla barn lyckliga. Nästan hela tiden.

Bekännelse

Jag smygäter Oz gröt. Det är så gott så jag kan inte låta bli. Varför är inte vuxenmat lika gott?

Bästa glöggen

Jag har skrytit om bästa glöggen, Pyttes specialare. Här kommer därför det utlovade receptet: http://pyttes.blogspot.com

Längre inlägg än såhär blir det inte, Oz fick nämligen för sig att exkrementera på mattan, bara för att sen åla sig igenom hela härligheten. Ingen bild blir det heller.

Nya bilder

Här kommer en uppdatering med lite bilder. Oz har börjat med gröt. Och äääälskar det! Även om det är rätt svårt att få i sig det och det mesta kommer någon annanstans.
Det här är en rätt rolig bild. Jag behöver inte ens skriva en kommentar.

the mother - en dold Ninja

Äntligen börjar jag förstå syftet med att jag har begåvats med helt unika superhjältegenskaper. Den första av dessa är mina ninjareflexer. Jag har alltid undrat om det finns en hemlig och dold mening med mitt liv som snart kommer att uppenbara sig, typ att en superhemlig organisation lejer mig som specialagent, och att jag därför har de här reflexerna. Jag är typ som tjejen i Crouching Tiger Hidden Dragon. Ninjaegenskapen har räddat många parfymflaskor, kryddor, glas och även en Oz från att flyga i golvet. Och det är där det verkliga syftet med denna egenskap kommer in. Ninjareflexer är ett måste för varje mamma.

Den andra av dessa superhjältegenskaper är mina aptår. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men de är grymma. De har besparat mig många onödiga knäböj i mina dar. Jag tror jag började utveckla den här egenskapen när jag som barn fick läsa en sån där bok som alla föräldrar satte i sina barns händer. En stackars flicka dyker i för grundt vatten, blir förlamad och skriver en bok om det med sina tår. En bok som lär barn allt de behöver veta; med lite vilja kan du göra vad du vill i livet och dyk inte i grundt vatten. Även aptårna är ett måste för varje mamma; inget gör amningen lättare.

Lite otippat är det alltså att de här egenskapernas högre syfte var till för Oz och livet med honom, och inte alls för något liv som superagent i nån hemlig gerillarörelse.

Varm choklad

Jag delar med mig av mina husmorskunskaper igen - Man kan ha för mycket blockchoklad i den varma chokladen. Nu vet ni.

Spjälsängsantiklimax

Vi köpte två spjälsängar på loppis i somras för att vi tyckte det skulle vara trevligare, charmigare, roligare och finare med något annat än ikea-spjälsängen. Nu kommer en lång berättelse bara för att få er att förstå hur mycket jobb vi har lagt ner på dem. Spjälsängarna kördes från en ö till vårt sommarställe. Där valde vi ut den finaste av de två och slipade ner den gamla färgen från den. Varenda en av de 22 spjälorna måste slipas för hand. Dekoraktionerna måste slipas för hand. Mellan varje spjäla måste det slipas för hand. Sen tvättas och målas. Varje del målades minst tre gånger för att det skulle bli riktigt riktigt fint. Och sen transport med 50-talssängen in till lägenheten. Eftersom vi inte visste vilka skruvar och vilken botten som hörde till vilken säng var vi tvungna att ta allt in till stan. Hittade rätt botten, rätt skruvar och satte ihop allting jättefint och var så nöjda så.

Sen kom det till oss helt plötsligt. Insikten. Man hade inte samma säkerhetskrav på 50-talet som idag. I och för sig brukar jag försöka ha lite perspektiv när det gäller sånt. Inser att det går trender i säkerhet. Jag satt aldrig i någon bilbarnstol som bebis, fanns det ens? Vi stod upp och hoppade runt, eller låg och sov på tvären i baksätet när det var bilresa. Eller lagade mat i husvagnen under tiden pappa körde. Vi hade inga cykelhjälmar. Skydd i slalombacke var bara att glömma, off-pist eller inte. Det var ingen som tyckte vi var osafe. Det var bara så det var då. Och mina barnbarn kommer förmodligen att gå runt som Michelingubbar och vi kommer tycka att det var helt galet vad lite säkerhetsmedvetenhet som fanns år 2008.

Trots det perspektivet kan jag inte med att låta Oz sova i en säng som inte uppfyller gällande säkerhetskrav. Förmodligen åker sängen därför på tippen. På samma sätt som den spjälsäng som vi nu måste köpa, ikea eller whatever, kommer hamna på tippen om sådär en tjugo år, med just samma argument. Inte säker nog.

Inte säker nog

Blått och Rosa

Jag har aldrig riktigt reflekterat över att mina ansiktskrämer ofta kommer i någon rosa nyans. Alltså själva krämen - inte burken. På något sätt har jag tagit för givet att kräm är antingen vit eller ljust rosa - helt naturligt. Men så fick jag tag på Charles ansiktskräm, L'Oréal men expert. Och man kan ju verkligen undra över varför det behövs en speciell hudkräm för män, kräm som kräm, hud som hud, eller? Men nu är jag klokare, nu vet jag. Anpassningen till den manliga marknaden innebär helt enkelt att krämen är blå. Fantastiskt. Jag känner mig därför lite extra manlig idag som har blå ansiktskräm på mig.

Välinbäddad

Oz får lite sol på Strandvägen.

The mothers kärleksmums

Jag har en total oförmåga att följa recept. Helt enkelt för att jag är övertygad om att jag vet och kan bättre själv. Så inspirerad av Pyttes matblogg tänkte jag baka mina specialkärleksmums och publicera receptet här. Tyvärr blev de dock inte lika lyckade som sist, så jag måste modifiera receptet lite. Jag kan i alla fall ge ett tips på vägen: använd inte kokosflingor istället för ströbröd, det bränns.

Fler tips: 1. Utgå från ett recept, gör 1,5 gånger satsen. Helt enkelt för att mycket kaka är godare än lite kaka. 2. Dubbla mängden glasyr. Man kan aldrig få för mycket glasyr. 3. Öka på sånt som kakan faktiskt ska bestå av, till en chokladkaka ökas därför mängden choklad ungefär dubbelt och "fyllnadsvaror" som socker kan istället minskas. 4. Äkta är bra. Använd äkta vaniljsocker. Allt annat är ju absurdt. Jag menar, du använder ju inte fejk-smör, fejk-choklad eller nåt annat galet. 5. Smaka av. En god smet blir en god kaka. Resultatet! En äkta hemmafru vet hur man bakar sin kaka. Och alla andra kan beundra hennes husmoderlighet och engagemang.

Ryggflyt

Dagens babysimpass var en succé! Inte ett missnöjt litet pip. I och för sig undrar jag om han ens märkte att han var i vattnet, han var fullt upptagen av att titta på lamporna i taket och att smaka på vattnet. Men föräldrarna var lika stolta för det - Vilken kille!

SatsBaby

Oz har ärvt min koordinationsförmåga. Eller snarare bristen på. Och på tal om det, hur tänker man när man gör ett babyträningspass som ett step-pass? I alla fall för mig är fokus nån helt annanstans än på instruktören och hennes kombinationer. Jag kände mig ungefär som David Hasselhoff. Ja, ni förstår...

Mitt geni

Det är så häftigt att se hur en människa växer in i sin medvetenhet om sig själv och omvärlden. Ena dagen går armar och ben som elvispar utan mål och mening, nästa dag har han hittat sin arm och studerar den noga, uppifrån och ner, hela dagen, dagen därpå upptäcker han hur han kan styra sin egen arm med medvetna rörelser, nästa dag upptäcker han hur han kan använda den här nya förmågan till att känna på sina leksaker och ännu nästa dag tar han tag i sina leksaker och drar i dem. Ena dagen hittar han mig knappt i rummet, jag måste stå alldeles stilla rakt framför honom. Och nästa dag känner jag mig så iakttagen vart jag än går att jag börjar känna mig lite obekväm. Att få se alla de här utvecklingsfaserna är så speciellt. Och stolt mamma som jag är utbrister jag för mig själv "åh, han hittade sin arm! Mitt barn är ett geni!"

Oförutsedda svårigheter i mammarollen

Mina behov har förändrats. Radikalt. För första gången ska jag försöka hitta ett par skor som är bekväma att gå i - långt, som inte läcker igenom när snö och slask kommer, som är varma och som är lite snygga dessutom. Ni förstår inte hur begränsad den här kategorin är. Det tycks vara helt omöjligt att hitta såna skor. Ändå tycker jag att mina nya krav knappast är orimliga.

Oz med polarn

Efter att ha varit kompisar i ungefär tre månader får Oz för första gången syn på honom...

Nöjd bebis

Såhär nöjd kan man vara på promenad med mormor under tiden jag kör mitt första träningspass.

Hur det är att vara mamma

Man säger saker som man aldrig trodde man skulle höra sig själv säga:
"Nähä, har din slutat sprutbajsa? Gu va skönt!"

Man kommer på sig själv med att stå i mataffären och "vagna" frukten i kundvagnen.

Man är omåttligt stolt, oavsett vad det är: "Ja visst, vi fick en jättelugn liten bebis" (som efter att vi insett att vi förknippat lugn med sovande byttes till "Ja visst, han har världens temperament!")

Dumpad

Jag tror att My och Oz har gjort slut.

Kryplust

När Oz ligger på lekmattan och ska lära sig krypa, ser han mest ut som om han har en stor blytungd över ryggen. (Det kan ju vara hans kraftiga benstomme som är som bly.) Armarna oh benen far runt som propellrar och han verkligen anstränger sig hårt, men kommer ändå inte en millimeter framåt. Om jag däremot råkar lägga ner honom, halvsovandes, i mitten av vaggan, tar det ungefär sju sekunder så har han kravlat sig de två decimeterna upp till kanten. Så om det bara är motivationen det handlar om, räcker det då med att vi skaffar en jättelång vagga och lägga honom längst ner, så kan han krypa?

Konst för stora och små

Hemma är Oz helt fascinerad av vår konst på väggarna. (Till min stora glädje är även mina små verk uppskattade.) Väl medvetna om hans konstintresse tog vi därför honom på hans första konstutställning, the Human Condition när han var åtta veckor. Oz älskade den. Vi måste ju naturligtvis värna om hans brinnande konstintresse, så nästa utställning blev Sigrid Hjertén på Liljevalchs. Sigrid rockar, anser Oz.

Oz har somnat i morbrors famn

Babysång - igen

Hela dagen har jag gått och nynnat på min favorit från babysången. Den är tillräckligt lätt för att även jag ska komma ihåg den. Första versen går ungefär såhär:
Alla kan sjunga, kan sjunga med
alla kan sjunga, kan sjunga med
alla kan sjunga, kan sjunga med
alla kan sjunga, kan sjunga med
woo-o alla kan sjunga, kan sjunga med
woo-o alla kan sjunga, kan sjunga med

En smått jobbig sång att få på hjärnan ändå. Främst för min omgivning.

The mother i köket

För att Oz ska bli verbalt stimulerad och för att jag inte ska känna mig ensam säger jag numera allting jag gör högt. Alla fel jag gör när jag lagar mat blir därför ännu tydligare. I köket låter det ungefär såhär nuförtiden: "och så lägger vi broccolin lite smart ovanför quinoan för att ångkokas, oj hoppsan, det kunde man inte göra, nu måste vi hitta en pincett", "och nu osar det för att mamma glömde bort maten i stekpannan och då måste man öppna och vädra", "och quinoan sköljer jag för att... eh... nej, det har jag ingen aning om. Men det står så på förpackningen!" Det har helt plötsligt blivit väldigt tydligt varför jag inte har mitt alldeles egna matlagningsprogram. Grejen är den att jag tycker jag är rätt bra i köket. Jag gör nyttig mat. Till och med nyttiga chokladbollar. Med fiberberikade havregryn.

Babysång

Vår babysånglärare har hittat på sångerna själv. Tror jag. I alla fall har jag jättesvårt att komma ihåg dem efteråt. När jag tror jag har fått till det och sjungit samma sång för Oz varje dag i en vecka, inser jag på nästa babysångträff hur otroligt fel jag har träffat, både i ton och text. Men det är bra mycket bättre än Stadsbibliotekets babysång. Efter sången bjuder Frälsis på fika. Bara en sån sak.

Tema - genus

Några anekdoter från dagarna som har varit:
Jag har tjejmiddag och min man Charles sitter med vid bordet. Vi pratar tjejmiddagsämnen såsom hår eftersom min bror har klippt oss tjejer vid något tillfälle. Diskussionen slutar med att Charles sitter och förklarar för oss okunniga tjejer hur man gör inbakad fläta. Hur kan han veta detta? Det är fortfarande ett mysterium för mig.

På samma tjejmiddag berättar Carro om en jobbsituation som är lite jobbig då hennes kompis har blivit ovän med säljchefen. Säljchefen, han är dessutom gift med VD:n. Jag och Anna reagerar samtidigt: "Han är gift med VD:n??" Carro oförstående: "Ja?" Och jag finner mig snabbt: "Ah, han är gay!" Vad är det med mig? Är det verkligen såpass ovanligt med en kvinnlig VD i min värld? Förvisso känner jag inte till så många kvinnliga VD, men hur många VD som är gay känner jag till??

Jag, Charles och Oz är på ett dagis på studiebesök. I min genusmedvetenhet frågar jag om de jobbar med genusperspektiv. Visst gör de det och mitt i hennes förklaring om hur de till exempel inte tillåter leksaker med starka genuskopplingar, såsom dockor och bilar, blir jag helt plötsligt pinsamt medveten om att Oz sitter där i en ljusblå body med bilar på. Tur att hans vagn är lila med blommig inredning...

Jag och Oz står i tygaffären för att köpa tyger. Mr Dee frågar vad jag tänkte sy. "En docka till Oz." Mr Dee: "Men då blir han ju bög. Och flyttar till Söder." Eeeh, just det...

Vem var jag?

Och vem var då jag i mitt förra liv? Svaret finns såklart på internet:
Förvånade?

Reinkarnerad Lampa

Oz är som sagt galen i lampor. Alla lampor. Takkronan i loungen är hans bästa vän. Om jag skulle rangordna hans intressen så är det: 1. Lampor, 2. Blommor, 3. Att prata. Idag kom Oz gammelmoster på besök och berättade att Oz har en stamfader som hette Lampa i efternamn. Där ser man. Kanske är Oz en gammal Lampa reinkarnerad?

Blomakut - hjälp!

Vad är det för fel på mig, varför vill alla blommor i min närhet inget annat än ta livet av sig? Varför hatar de mig? Jag får inte ens snittblommor att överleva mer än några timmar. Är det fel på vattnet? Är det min andedräkt? Vad???

Lurad

Jag kan få lite fixidéer ibland och bli lite pedantisk med det. Till exempel är jag jättenoga med att Oz inte ska få några konstiga kemikalier på kroppen eller i munnen. Alla kläder tvättas innan de används, leksaker i tyg tvättas och leksaker i plast kokas. I början använde jag ingen hudkräm på mina händer, men det blev ohållbart, till slut var mina händer som sandpapper. Hur som helst så hamnade jag i ett litet dilemma med mitt hår. Jag är i och för sig ingen hårmänniska, fattar inte riktigt vad man ska göra med det där, men jag måste i alla fall ha någon sorts produkt i för att det inte ska se ut som en enda rufsig tuss. Men jag vågade inte ha något i håret eftersom Oz ofta får tag i en tuss som åker i munnen. Så jag började leta bland hans produkter vad jag skulle kunna ha i håret och det slutade med att jag testade hans babyolja (som bara har ingredienser godkända av livsmedelsverket). Och kan ni fatta, det blev exakt samma resultat som min tokdyra kräm från frissan! Snacka om att jag känner mig grundlurad! Det här är början på en revolution. Babyolja åt folket!

Bitnapp

Oz har börjat använda nappen på ett nytt sätt - som tuggleksak. Jag misstänker att vi har tand på gång. Och det är ju otur att det kommer tänder innan han kan hålla i en bitgrej själv, jag får sitta långa stunder och bara hålla i nappen under tiden han tuggar på.

Missvisad vaggvisa

Klockan är halv åtta och det börjar närma sig läggdags för Oz. Rummet är mörkt och Oz ammar halvsovandes. För att komma i ännu mer mys-sov-stämning börjar jag, mycket lågmält, att sjunga en lugn vaggvisa. Mitt i min sång slutar Oz tvärt att suga, släpper bröstet och börjar, med klara stora ögon, att titta sig runt i rummet som för att se var ljudet kommer ifrån. Hans blick fastnar vid mina läppar som han ser rör sig varpå han brister ut i ett stort skratt. Klarvaken igen.

Shopoholic no more

Oz hatar att gå i affärer. Alla affärer. Så fort han märker att vi är i en affär så protesterar han högljutt. Ibland undrar jag om de inte bytte ut honom på BB, kan han verkligen vara min son?

Oz - i bild

Jag tömde min mobiltelefon på bilder och titta va jag hittade. Ingen bättre kvalitet men ändå rätt fina bilder.
Det här är en av de första bilderna på Oz. Oz ligger och tar igen sig efter en kämpig förlossning genom att sova på min hand. En stor liten skrutt var han.

När vi kom hem fick Oz sova i den lilla korgen som farmor hade inrett. Det var riktigt trångt och mysigt. Tyvärr tog det en vecka ungefär och sen låg han med benen utanför och fick inte riktigt plats längre. Det blev mycket sovandes de första veckorna. Här är Oz bara några dagar gammal fortfarande och har lite gulsot. I början trodde vi att vi hade fått en lugn liten kille. Det visade sig sen när han blev mer vaken att vi hade förväxlat lugn med sovande. Nu vet vi bättre. Oz har mycket temperament och det får vi veta typ varje dag.

Oz och jag chillar i sjöstugan på landet. Ganska så mysigt.

Oz har en förkärlek för blommor. Och för lampor. Men det hade ju varit svårt att hitta en barnvagn med lampor i så jag är glad att vi valde den blommiga.

Svampkillen i pappas famn.

Glupsk som man är kommer det ut den ena änden eller andra änden. Oftast den andra. Så det är tur att mormor har ett kontor som går att göra om till skötrum.

Jag tror inte jag behöver kommentera den här...

På landet igen. Oz stortrivs med frisk luft och har slocknat, väl inbäddad.

Oz och hans kompis Alexander hängde med sina mammor på kollektionsutförsäljning och somnade mitt i den sköna stora klädhögen.

Babysim och skrik

Idag var det Babysim. Oz skulle få lära sig att dyka och andra roliga saker. Tyvärr kunde han inte alls njuta av en stor sal med typ tjugo ungar som hälften skrek ikapp, massor med nytt folk och höga, skräniga ljud. Hur något barn överhuvudtaget kunde vara lugn och njuta av hela grejen förstår jag inte riktigt. Funkar det inte nästa gång får Oz helt enkelt lära sig dyka i badkaret.

Svullo

Jag har små bulemiska tendenser. Finns det en påse godis framme, ett fat med kakor eller en chokladkaka hemma, då bara måste jag äta upp det. Oavsett om jag är så mätt så jag mår illa eller inte. Samtidigt har jag rätt dålig självdisciplin. Det är helt enkelt ett under att jag väger under 150 kg. Nu har mina (o)vanor blivit ännu värre. Hur mycket, och vad, jag än äter går jag stadigt ner i vikt. Fantastiskt kan man ju tycka. Men det kommer bli rent utav helt galet livsfarligt om jag inte ändrar mina nuvarande choklad-, glass- och kakvanor när Oz slutar äta av mig. Åh va jag kommer sakna Choc choc chip glassen eller vad den heter. Och Ben & Jerrys New York Fudge. Jag måste passa på att äta ännu mer så länge jag kan...

Oz - kvinnotjusaren

Vi var på föräldragruppsträff häromdan. Oz hittade genast en tjej som han blev störtförtjust i - vackra lilla My. My däremot spelade bara oberörd av all denna plötsliga och odelade uppmärksamhet. Med spänning ser vi fram emot vad som komma skall efter detta första möte.

Sovrutiner - the story

Nu skiter vi i de dagliga sovrutinerna. De nattliga funkar ju hur bra som helst. 20-07:30 med ett uppehåll för amning mitt i natten. Kan det bli bättre? Men på dagarna vill han verkligen inte sova så som jag vill att han ska. Vilket fick mig att fundera vem jag gör det för egentligen. Det var ju för att han skulle få sova bättre. Om han nu verkligen inte verkar vilja eller behöva det, så fine, då får han väl göra som han vill då. Dessutom kände jag mig mer begränsad än hjälpt av att ha rutiner på dagarna. Oz bestämmer. Nu blir det som han vill.

Kanske att det kommer gå

Nästa sovpass gick bättre. Inspirerad av Anna Wahlgren har vi hittat på en ramsa och jag känner mig som världens största fån när jag om och om upprepar "sov gott min Oz, nu ska prinsar sova". Nu somnade han ganska snabbt av sig själv, utan vagning. Det kanske kommer börja funka.

Sovrutiner

Redan från början förstod Oz vad som gäller. På natten ska man sova och på dagen kan man leka och stöka och äta och allt vad det kan vara. Men på dagarna lyckas inte Oz riktigt komma till ro och sova ordentligt. Därför har vi börjat med fasta sovrutiner för att han ska lära sig att sova ordentligt på dagarna med. Nu sitter jag hemma i några dagar och ser till att rutinerna sätter sig, att han verkligen sover två timmar. Jag vet inte om det kommer funka. Men det funkar ju så bra på nätterna så jag har förhoppningar.

Nu ligger han i vagnen och jag har lite musik på och pratar för mig själv så han inte ska känna sig ensam. Emellanåt får jag dra vagnen. Om 9 minuter ska han vakna, helst av sig själv. Jag är värsta tidsfascisten...

Jag börjar igen

Jag kan inte hålla mig från att skriva, så jag börjar igen. Det här är en fortsättning på min tidigare blogg themother men som jag avslutade för att jag inte trodde jag skulle hinna skriva med en liten nyfödd hemma. Men nu när Oz (så får han heta tillsvidare) har börjat sova så långa perioder åt gången, har jag faktiskt hur mycket tid som helst istället. Så nu kör vi!