Besatthet

Som småbarnsförälder är man besatt av sömn har jag upptäckt. Oz sömn i första hand, men det är mest för att den har en direkt påverkan på min sömn. Jag kan sitta timtals och bara prata om sömn med en annan förälder, läsa allt om sömn som jag kommer över på internet eller i böcker, fråga råd från alla som kan tänkas ens veta lite i ämnet. Dagslurarna handlar bara om att Oz varken ska vara för trött eller för pigg när det sen är läggdags för kvällen, så att natten blir bra. Han måste få i sig så mycket som möjligt av gröten på kvällen för att han ska vara mätt hela natten och inte vakna av hunger. Ändå sover han bra. Och således jag med. Jag har verkligen inget att klaga på. Så jag undrar varför jag fortfarande är så besatt av ämnet och inte kan bara koppla av? Är det andras besatthet som spär på min besatthet kanske? Eller är det för att en sån enkel sak inte alls längre är självklar och att det dessutom numera och för många år framåt är utom min kontroll hur jag ska få sova? Fast då borde jag ju istället bara gilla läget och flyta med. Varför förstår inte jag det?