Varm choklad

Jag delar med mig av mina husmorskunskaper igen - Man kan ha för mycket blockchoklad i den varma chokladen. Nu vet ni.

Spjälsängsantiklimax

Vi köpte två spjälsängar på loppis i somras för att vi tyckte det skulle vara trevligare, charmigare, roligare och finare med något annat än ikea-spjälsängen. Nu kommer en lång berättelse bara för att få er att förstå hur mycket jobb vi har lagt ner på dem. Spjälsängarna kördes från en ö till vårt sommarställe. Där valde vi ut den finaste av de två och slipade ner den gamla färgen från den. Varenda en av de 22 spjälorna måste slipas för hand. Dekoraktionerna måste slipas för hand. Mellan varje spjäla måste det slipas för hand. Sen tvättas och målas. Varje del målades minst tre gånger för att det skulle bli riktigt riktigt fint. Och sen transport med 50-talssängen in till lägenheten. Eftersom vi inte visste vilka skruvar och vilken botten som hörde till vilken säng var vi tvungna att ta allt in till stan. Hittade rätt botten, rätt skruvar och satte ihop allting jättefint och var så nöjda så.

Sen kom det till oss helt plötsligt. Insikten. Man hade inte samma säkerhetskrav på 50-talet som idag. I och för sig brukar jag försöka ha lite perspektiv när det gäller sånt. Inser att det går trender i säkerhet. Jag satt aldrig i någon bilbarnstol som bebis, fanns det ens? Vi stod upp och hoppade runt, eller låg och sov på tvären i baksätet när det var bilresa. Eller lagade mat i husvagnen under tiden pappa körde. Vi hade inga cykelhjälmar. Skydd i slalombacke var bara att glömma, off-pist eller inte. Det var ingen som tyckte vi var osafe. Det var bara så det var då. Och mina barnbarn kommer förmodligen att gå runt som Michelingubbar och vi kommer tycka att det var helt galet vad lite säkerhetsmedvetenhet som fanns år 2008.

Trots det perspektivet kan jag inte med att låta Oz sova i en säng som inte uppfyller gällande säkerhetskrav. Förmodligen åker sängen därför på tippen. På samma sätt som den spjälsäng som vi nu måste köpa, ikea eller whatever, kommer hamna på tippen om sådär en tjugo år, med just samma argument. Inte säker nog.

Inte säker nog

Blått och Rosa

Jag har aldrig riktigt reflekterat över att mina ansiktskrämer ofta kommer i någon rosa nyans. Alltså själva krämen - inte burken. På något sätt har jag tagit för givet att kräm är antingen vit eller ljust rosa - helt naturligt. Men så fick jag tag på Charles ansiktskräm, L'Oréal men expert. Och man kan ju verkligen undra över varför det behövs en speciell hudkräm för män, kräm som kräm, hud som hud, eller? Men nu är jag klokare, nu vet jag. Anpassningen till den manliga marknaden innebär helt enkelt att krämen är blå. Fantastiskt. Jag känner mig därför lite extra manlig idag som har blå ansiktskräm på mig.

Välinbäddad

Oz får lite sol på Strandvägen.

The mothers kärleksmums

Jag har en total oförmåga att följa recept. Helt enkelt för att jag är övertygad om att jag vet och kan bättre själv. Så inspirerad av Pyttes matblogg tänkte jag baka mina specialkärleksmums och publicera receptet här. Tyvärr blev de dock inte lika lyckade som sist, så jag måste modifiera receptet lite. Jag kan i alla fall ge ett tips på vägen: använd inte kokosflingor istället för ströbröd, det bränns.

Fler tips: 1. Utgå från ett recept, gör 1,5 gånger satsen. Helt enkelt för att mycket kaka är godare än lite kaka. 2. Dubbla mängden glasyr. Man kan aldrig få för mycket glasyr. 3. Öka på sånt som kakan faktiskt ska bestå av, till en chokladkaka ökas därför mängden choklad ungefär dubbelt och "fyllnadsvaror" som socker kan istället minskas. 4. Äkta är bra. Använd äkta vaniljsocker. Allt annat är ju absurdt. Jag menar, du använder ju inte fejk-smör, fejk-choklad eller nåt annat galet. 5. Smaka av. En god smet blir en god kaka. Resultatet! En äkta hemmafru vet hur man bakar sin kaka. Och alla andra kan beundra hennes husmoderlighet och engagemang.

Ryggflyt

Dagens babysimpass var en succé! Inte ett missnöjt litet pip. I och för sig undrar jag om han ens märkte att han var i vattnet, han var fullt upptagen av att titta på lamporna i taket och att smaka på vattnet. Men föräldrarna var lika stolta för det - Vilken kille!

SatsBaby

Oz har ärvt min koordinationsförmåga. Eller snarare bristen på. Och på tal om det, hur tänker man när man gör ett babyträningspass som ett step-pass? I alla fall för mig är fokus nån helt annanstans än på instruktören och hennes kombinationer. Jag kände mig ungefär som David Hasselhoff. Ja, ni förstår...

Mitt geni

Det är så häftigt att se hur en människa växer in i sin medvetenhet om sig själv och omvärlden. Ena dagen går armar och ben som elvispar utan mål och mening, nästa dag har han hittat sin arm och studerar den noga, uppifrån och ner, hela dagen, dagen därpå upptäcker han hur han kan styra sin egen arm med medvetna rörelser, nästa dag upptäcker han hur han kan använda den här nya förmågan till att känna på sina leksaker och ännu nästa dag tar han tag i sina leksaker och drar i dem. Ena dagen hittar han mig knappt i rummet, jag måste stå alldeles stilla rakt framför honom. Och nästa dag känner jag mig så iakttagen vart jag än går att jag börjar känna mig lite obekväm. Att få se alla de här utvecklingsfaserna är så speciellt. Och stolt mamma som jag är utbrister jag för mig själv "åh, han hittade sin arm! Mitt barn är ett geni!"

Oförutsedda svårigheter i mammarollen

Mina behov har förändrats. Radikalt. För första gången ska jag försöka hitta ett par skor som är bekväma att gå i - långt, som inte läcker igenom när snö och slask kommer, som är varma och som är lite snygga dessutom. Ni förstår inte hur begränsad den här kategorin är. Det tycks vara helt omöjligt att hitta såna skor. Ändå tycker jag att mina nya krav knappast är orimliga.

Oz med polarn

Efter att ha varit kompisar i ungefär tre månader får Oz för första gången syn på honom...

Nöjd bebis

Såhär nöjd kan man vara på promenad med mormor under tiden jag kör mitt första träningspass.

Hur det är att vara mamma

Man säger saker som man aldrig trodde man skulle höra sig själv säga:
"Nähä, har din slutat sprutbajsa? Gu va skönt!"

Man kommer på sig själv med att stå i mataffären och "vagna" frukten i kundvagnen.

Man är omåttligt stolt, oavsett vad det är: "Ja visst, vi fick en jättelugn liten bebis" (som efter att vi insett att vi förknippat lugn med sovande byttes till "Ja visst, han har världens temperament!")

Dumpad

Jag tror att My och Oz har gjort slut.

Kryplust

När Oz ligger på lekmattan och ska lära sig krypa, ser han mest ut som om han har en stor blytungd över ryggen. (Det kan ju vara hans kraftiga benstomme som är som bly.) Armarna oh benen far runt som propellrar och han verkligen anstränger sig hårt, men kommer ändå inte en millimeter framåt. Om jag däremot råkar lägga ner honom, halvsovandes, i mitten av vaggan, tar det ungefär sju sekunder så har han kravlat sig de två decimeterna upp till kanten. Så om det bara är motivationen det handlar om, räcker det då med att vi skaffar en jättelång vagga och lägga honom längst ner, så kan han krypa?