Mitt geni

Det är så häftigt att se hur en människa växer in i sin medvetenhet om sig själv och omvärlden. Ena dagen går armar och ben som elvispar utan mål och mening, nästa dag har han hittat sin arm och studerar den noga, uppifrån och ner, hela dagen, dagen därpå upptäcker han hur han kan styra sin egen arm med medvetna rörelser, nästa dag upptäcker han hur han kan använda den här nya förmågan till att känna på sina leksaker och ännu nästa dag tar han tag i sina leksaker och drar i dem. Ena dagen hittar han mig knappt i rummet, jag måste stå alldeles stilla rakt framför honom. Och nästa dag känner jag mig så iakttagen vart jag än går att jag börjar känna mig lite obekväm. Att få se alla de här utvecklingsfaserna är så speciellt. Och stolt mamma som jag är utbrister jag för mig själv "åh, han hittade sin arm! Mitt barn är ett geni!"