Missvisad vaggvisa

Klockan är halv åtta och det börjar närma sig läggdags för Oz. Rummet är mörkt och Oz ammar halvsovandes. För att komma i ännu mer mys-sov-stämning börjar jag, mycket lågmält, att sjunga en lugn vaggvisa. Mitt i min sång slutar Oz tvärt att suga, släpper bröstet och börjar, med klara stora ögon, att titta sig runt i rummet som för att se var ljudet kommer ifrån. Hans blick fastnar vid mina läppar som han ser rör sig varpå han brister ut i ett stort skratt. Klarvaken igen.