Änglar och demoner

Barn tar fram det bästa likväl som det riktigt värsta hos folk. Jag har sällan fått så många leenden som när jag är med Oz, och folk riktigt springer fram till oss för att få chansen att hjälpa till med barnvagnen uppför någon trappa eller över något hinder. Även om jag oftast inte behöver någon hjälp, för barnvagnar idag är ganska terränggående, så blir jag rätt rörd av de som bara knuffar sig fram för att erbjuda sin hjälp. Fastän jag insisterar på att jag klarar mig själv står de ändå där och lyfter och har inte hört mina protester, allt i sin iver att visa sin goda vilja. Och det är ju fint.

Sen finns det de dolda djävlarna, som kommer fram när barn visar sig och som gör mig riktigt mörkrädd. De suckar och muttrar högljutt när vi kommer in i en trång butik och knuffar gärna till oss så vi ska känna oss riktigt i vägen. De knuffar de äldre barnen när barnen står lite i vägen på bussen. De gasar när barnvagnen är halvvägs över övergångsstället, som att de hoppas att de ska "råka" köra över oss. Jag vet inte vad som skrämmer mig mest, att de överhuvudtaget finns och jag inte alltid kan finnas där och skydda Oz från dem, eller vad de kan ha råkat ut för i deras egen barndom som gör att de har sådana aggressioner mot barn, eller bara att de är så fruktansvärt många. Jag vill bara hålla Oz i min famn för alltid och bara låta honom titta fram när det bara finns de där goda människorna i närheten.